Ibland drömmer jag om att ha en liten stuga i skogen. Eller vid havet. Det spelar inte så stor roll var egentligen, det är den där drömmen att ha en egen liten stuga, en egen liten fristad nära naturen där jag bara kan få vara.

När jag var liten hade min mormor och morfar ett rött litet torp i en skogsglänta. Jag fullkomligt älskade att vara där. Skogen omslöt tomten som delvis var röjd, odlad och full av blomsterprakt. Delvis var den full av skog, oreda och natur. Vildvuxet högt gräs som gömde vinbärssnäckorna jag var på jakt efter och som lät rävarna osett smyga sig nära oss och låta sig matas i skymningen. Men då skymningen kommer sent om sommaren var jag för trött för att låta mig väckas av mormor som viskade att ”nu är de här”, de efterlängtade rävarna! Inga tändstickor i världen kunde hålla mina ögonlock öppna och det grämde mig länge efteråt. Men det är ju så när man är liten och dagen varit full av utflykter i trädgårdens alla vrår, bara avbrutna av fikastunder med blandsaft och mormors bullar mot en varm bergshäll – man är så där magiskt, lyckligt trött!

Det var härliga sommardagar och jag har bara glada minnen från dem. Till och med minnet av att gå vilse i svampskogarna blev vackert av att plötsligt, efter timmar av letande, stå på det lilla berget ovanför mormor och morfars stuga och blicka ner över tryggheten.

Förmedlingen av den lilla stugan i Tofta väcker barndomsminnena till liv och jag kan inte låta bli att dela dem med er. Kanske har även ni minnen av fikastunder i solens strålar i en skogsglänta bredvid en röd liten stuga med vita knutar?

Ha en fin fortsättning på veckan!

/Jessika på Bostad&Co